Den där Mary

Efter ett halvår som riktig lärare fick jag erbjudandet att arbeta med något som kallades för Cityidrott. Jag var sedan innan lite införstådd med vad de gjorde. Ja, mer eller mindre trodde jag i alla fall. Jag visste att vi skulle fungera som något mellan skolan och föreningsidrotten och försöka skapa en meningsfull fritid för barn. Vad jag inte visste då va, ja det va mycket. Först och främst var det det att detta projekt är så himla bra, så jäkla rätt och framför allt så otroligt viktigt. Detta projekt, som för the big boss i det stora hela egentligen inte kostar någonting om man ser till vad man får, är av sån betydelse så det inte går att förstå för så många barn och ungdomar. Projektet gör så många bra saker, saker som projektet är menat att göra men också så otroligt mycket som egentligen inte projektet ska göra, men ändå gör.  Turneringar, läger, skoldisco, städning, rastaktiviteter, utflykter och så så så mycket mer. I mångas ögon kan man lägga fokus på fel saker och exempelvis bara se när projektet annordnat något och sen bara för många ser på när allt redan flyter under dagarna. Och därmed inte lägger en tanke på allt jobb som ligger bakom. Ja, jag vet inte riktigt hur jag ska få fram det men det är för mig helt ofattbart att ett så litet prjekt kan göra så mycket.

 

Det är tack vare att det ibland faktiskt finns rätt personer på rätt plats. I detta fallet är det helt avgörande. För att projektets då två, nu tre anställda är på rätt plats är inte svårt att se. Från första dagen på jobb har jag kännt glädje att ta mig till jobb. Höggravid eller ej så mer eller mindre sprang jag till jobb mycket tack vare de kollegor jag har. Eller hade kanske jag ska säga nu. För det har varit klart nu i några dagar att jag kommer sluta ett jobb som jag trivs i som fisken i vattnet. Men det går tyvärr inte att göra något litet till stort i alla läge, även om detta projektet faktiskt lyckats med detta i alla tidigare fall. Men det var med en stor klump jag var meddelade att jag skulle sluta och att jag fått nytt jobb. Jag är laddad för mitt nya jobb, ser utmaningen som otroligt utvecklande  & tror detta kommer bli riktigt bra. Men jag ska vara ärlig och säga att jag kommer sakna Cityidrottarna och hjärtat av projektet, mina kollegor. Dom är så otroligt svårslagna ska ni veta!