en av augustis alla dagar
Jag och Tyra spenderade två dagar med mamma och pappa. Det resulterade bland annat i nya fina bilder på mitt ♡.
mitt bästa år
Det sägs att alla goda ting är tre och att allt gott har ett slut. Tror detta summerar och verkligen konstaterar mina känslor just nu. I snart ett år har jag varit ledig. För någon gång i augusti förra året gick jag på semester. Då hade jag en stor bula på magen och en förväntan som översteg allt någon tidigar kännt. Ja, så kändes det för mig just då. I nästan veckor njöt jag och min bula över att strosa runder i sandaler, långa lata dagar men med få sovmorgnar. Jag njöt av att jag snart skulle uppleva något stort. Något större än någon annan tidigare upplevt. Ja, för så kändes det för mig. Två veckor innan beräknad ankomt blem min bula på magen till en skrynklig, skrikandes liten ihoptryck bebisflicka. Oh glädjen vi upplevde var större än något annat. Den glädjen måste varit större än vad någon människa tidigare upplevt. Än en gång, för så kändes det för mig just då! Jag kommer ihåg hur jag direkt efter hon kommit, ni vet den skrynkliga, skrikandes lilla ihoptryckta bebisflickan, tittade på min kära sambo som höll henne och jag tänkte då; Fy i helskottas fan vad jag är bra. Jag måste vara bättre än alla andra. Ingen innan kan ha gjort detta bättre än mig. Ja, så tänkter nog de flesta precis då men i den stunden var jag helt övertygad om att jag var odödlig och helt enkelt bäst! För hyllas dom som hyllas skall och det är bland annat alla mammor runt om i världen. I synerhet alla nyförlösta mammor. Tiden gick och den skrynkliga, skrikandes lilla ihoptryckta bebisflickan blev bara en perfekt liten tjej som fögyllde varje dag. Jag förskönar inget och målar upp en bild som jag inte tycker är sann. Det fann såklart trötta dagar. Dagar som var mindre bra och där kommunikationen inte ikigt flöt på bra mellan föräldrar och tjej, även mellan förälder ett och förälder två. Men när man nu, snart ett år efter, tittar tillbaka på allt är där inga sånna dagar som jag kommer ihåg. Istället kommerjag ihåg alla stolta stunder, roliga skrattanfall och utflykter vi gjort. Ja, det har varit en förjäkla roligt år.
Sommaren har gått fort. Riktigt fort. Den är för många inte slut än och inte heller kanske för mig. Men den del som jag summerar som delen mammalediga delen tar slut ikväll. Imorgon börjar jobb. Ett nytt jobb med nya utmaningar. Jag är laddad, nervös och förväntansfull. Min mammalediga del tar därför slut och det gör mig lite deppig. Detta har utan tvekan varit de bästa månaderna och jag har vuxit som person med sjuhudaåttio procent. För egentligen borde just mammaledig/pappaledig stå högst upp på mitt cv under arbetslivserfarandhet. Det borde finnas med på alla mammor/pappors CV. För vet ni, jag ger mig själv en klapp på axeln fö rdet jobb jag gjort det senaste året. Hon kan inte äta själv, hon pratar inte eller springer. Me hon är glad trygg och väldigt älskad. Även om mammaledig, som jag tidigare också kontaterat, kan vara sveriges mest missvisande ord är det en fantastisk förmån man har att helt gå upp i och ta hand om sin nya familjemedlem. I vårt fall Tyra. Oavsett om det är pappan eller mamman som är hemma. Visst, ibland fanns det sovmorgnar. Visst har jag kunnat strosa runder i stan mitt på ljusa dagen när andra jobbar och jag har även kunnat ta en och annan fika och shoppat en del. Mest till krabaten som växer en storlek varje minut. Men det har också varit många inbokade besök på BVC, sjukhuset och många nätter med mat och lite tröstande innan vi kunnat somna igen. Det har "jobbat" tjugofyra timmar om dygnet och ibland har det kännts som det dubbla. Lägg på känslorna som är inblandade och du har en arbetsvecka på två dagar. Man stämplar inte rikigt ut som mamma eller pappa ledig. Men det är som sagt en förmån jag haft.
Men jag är redo för nästa del nu. Ska bli kul att sätta henne på dagis. Förlåt; förskolan. Ska bli härligt att hon blir pappig efter att hon varit hemma en tid med Eric. Ja, jag ser fram emot nästa del mycket på grund av att den förra varit just helt perfekt!
Min prins, min mini-prinsessa och jag under vår dag nu i sommras.
två veckor minus en dag
Jag har inte glömt er. Men just nu är bara mycket fokus på vad som komma ska. Ni vet, nästa lördag. Eller ja, lördagen efter midsommar. Åh, mycket att se fram emot. Låt tiden gå fort. Lagom fort. Låt allt bli bra och låt alla mina nära och kära ha en underbar kväll. Det står högst upp på min önskelista.
Har ni tips? Ni vet, på allt som kan höra den dagen till. Jag försöker intala mig att jag ha någorlunda koll på saker, men vem vet. Och tips och råd är alltid välkomna.
jag och vår lilltjej
Jag har glömt att berätta att jag har de mest underbara människorna som finns runt om mig. Och att några av dessa förra veckan överraskade mig med att ha möhippa för den blivande fru Laurenius. 'Fru Laurenius', jag kan inte riktigt förstå att jag ska släppa mitt -sson. Men om detta behövs ett eget inlägg med bilder, och just nu har jag inte det sistnämnda. Så, håll ut!
Igår hade jag och Tyris tjejkväll. Eric var på fest och vi njöt i stugan. Idag ska min kära far firas, så jag och Tyra började firandet redan igår och sov hos mamma/mormor & pappa/morfar. Just nu är det lugnet före stormen, innan resten av familjen Andersson tågar in.
love you friday
Idag har vi haft en mysig dag tillsammans med Matilda på väla och Ikea. Jag som inte skulle hitta något, gjorde ju ändå det! Och egentligen inget jag behöver just nu utan jag handlade en höstjacka. Jo men smart Maria, du behöver en ny sommargarderob och du handlar en jacka till hösten. Smart! Men om inget annat lär den väl värma mig till hösten.
Spenderar kvällen med min lilla familj. Tyra somnade nyss så nu är det häng i soffan med mitt stora hjärta! Imorgon håller vi tummarna för Borstahusens bollklubb och för att solen speglar en just nu öppen lördag!
ett sånt jobbigt hejdå
Efter ett halvår som riktig lärare fick jag erbjudandet att arbeta med något som kallades för Cityidrott. Jag var sedan innan lite införstådd med vad de gjorde. Ja, mer eller mindre trodde jag i alla fall. Jag visste att vi skulle fungera som något mellan skolan och föreningsidrotten och försöka skapa en meningsfull fritid för barn. Vad jag inte visste då va, ja det va mycket. Först och främst var det det att detta projekt är så himla bra, så jäkla rätt och framför allt så otroligt viktigt. Detta projekt, som för the big boss i det stora hela egentligen inte kostar någonting om man ser till vad man får, är av sån betydelse så det inte går att förstå för så många barn och ungdomar. Projektet gör så många bra saker, saker som projektet är menat att göra men också så otroligt mycket som egentligen inte projektet ska göra, men ändå gör. Turneringar, läger, skoldisco, städning, rastaktiviteter, utflykter och så så så mycket mer. I mångas ögon kan man lägga fokus på fel saker och exempelvis bara se när projektet annordnat något och sen bara för många ser på när allt redan flyter under dagarna. Och därmed inte lägger en tanke på allt jobb som ligger bakom. Ja, jag vet inte riktigt hur jag ska få fram det men det är för mig helt ofattbart att ett så litet prjekt kan göra så mycket.
Det är tack vare att det ibland faktiskt finns rätt personer på rätt plats. I detta fallet är det helt avgörande. För att projektets då två, nu tre anställda är på rätt plats är inte svårt att se. Från första dagen på jobb har jag kännt glädje att ta mig till jobb. Höggravid eller ej så mer eller mindre sprang jag till jobb mycket tack vare de kollegor jag har. Eller hade kanske jag ska säga nu. För det har varit klart nu i några dagar att jag kommer sluta ett jobb som jag trivs i som fisken i vattnet. Men det går tyvärr inte att göra något litet till stort i alla läge, även om detta projektet faktiskt lyckats med detta i alla tidigare fall. Men det var med en stor klump jag var meddelade att jag skulle sluta och att jag fått nytt jobb. Jag är laddad för mitt nya jobb, ser utmaningen som otroligt utvecklande & tror detta kommer bli riktigt bra. Men jag ska vara ärlig och säga att jag kommer sakna Cityidrottarna och hjärtat av projektet, mina kollegor. Dom är så otroligt svårslagna ska ni veta!
24 - 26 maj
Tror att denna helgen har varit en av de bättre på länge. Vi har många fina helger man har under denna helgen varit ihop med många människor som tar fram ens bästa sidor. Fina personer, fina underbara personer.
I fredags tog jag och Tyra oss ner till malmö under förmiddagen. Spenderade första timmarna tillsammans med Åkesson/Molin. Under eftermiddagen kom min blivande gubbe, Johanna och Matilda också ner. Vi hängde i stan, besökte affärer och tittade på människor. Begav oss sen till Vapiano och slöt upp med fler fina vänner och där avnjöt vi massa god mat och dryck. Jag somnade snabbt och gott på kvällen!
Lördagen statade med Butik Linnea besök med Nina och Johanna. Vi lunchade och handlade massa fint. Sen hem och svira om till vi sedan skulle vara på middag hos Tulle, fast på plats hos Gabby och Chrille. Ja, vilken middag. Två tummar till kocken för en f a n t a s t i s k middag. Det får vi göra om. Många gånger!
Idag har vi firat fina fina Grace som snart blir ett med ett underbart kalas med släkt och vänner. Så mysig start på denna dag.
Fick även tillfälle att gratta min fina mamma på morsdag över frukost i morse. Även om en dag inte räcker för att ens börja beskriva vad ens mamma (& pappa!) betyder för en är det bra att dessa dagar finns. För i ärlighetens namn kan jag ofta ta mina underbara föräldrar för givet! Det är bra att man ibland får stanna upp och bli påmind om hur hårt mitt hjärta kappar för dessa medelåldersmänniskor med ett hjärta av guld. Jag älskar er båda så och kan inte tänka mig en vardag utan er! Ni är bäst! ♥
Tulle bjöd på underbart god paella igår. Så, så gott!
en sådan dag
Tror man kallar dessa dagar för mysdagar. Jag och Tyra fick, efter att hon sovit hela natten i egen säng, besök av pappa, syster och barnen. Likt de vise männen kom de med gåvor, i detta fall; frukost! Så först häng med dom för att sedan agera moster helt och passa Astrid. Vi gjorde det hon gillar allra bäst. Vi bakade! Tyra tittade på och var nöjd med att lära på avstånd!
Så just nu avnjuter vi dom goda kladdkaksmuffinsen med flädertäcke på balkongen. Vi njuter av att ha en sådan dag.
spyr lite galla
Jag får lätt (!) spel här hemma. Har suttit och letat efter sandaler och andra skor till Tyra nu till sommaren och eftersöker i stora hela en luftig, enkel och bra sandal / sko till en liten liten fot. Att denna foten tillhör en flicka behöver inte alla människor se på hundra meters avstånd. I mörker. Det behöver inte vara en rosa Hello Kitty figur på sidan för att foten ska tilltala en tjej på yngre än året. Och om denna fot skulle tillhöra en kille behöver det inte finnas Cars eller någon actionfigur. Visst, inge säger att Hello Kitty väder sig till tjejer och Cars till killar. Det köper jag. Men än så länge har jag inte sett en rosa skor med någon tuff action figur eller någon grön sko med Hello Kitty.
Visst, jag säkert det till det yttersta och förstorar något som egentligen inte är något i mingas ögon. Men jag är bara så jävla trött på att fina tröjor förstörs med stora tryck i antingen något som förväntas tilltala en gulligt rosa tjej eller en tuff blå kille.
Och kommer ni någonsin se Tyra med en bubbligt rosa tröja med ett Hello Kitty huvud över hela framsidan så kan ni vara säkra på att jag förlorat en duell med henne i klädesaffären.
på två hjul
Men när solen är framme är vi också ute. Som för några dagar sen när vi tog os ner och lekte på lekplatsen vid halvmånen. Så mysigt. Jag älskar solen, min dotter och dessa underbara mamma-dagarna. Och min bliviade gubbe, fast han sliter på jobb när vi gottar oss i solen.
personlighetstörningsvarning
Förstår er känsla. Det är vartannat inlägg där allt är bra och solen skiner, och vartannat om att det är sjukdom i hushållet Andersson/Laurenius. Men ledsen att stärka era tankar om min lätta personlighetsstörning men nu har det varit sjukdom igen. En tråkig jäkla sådan också. Efter vår underbara dag i solen, med kuisner och kompisar så började en tråkig vecka. Ja, Tyra fick i börja feber, sen började hon fontän-kräka. Och för att inte detta skulle vara nog fick hon blåsor i hela munnen. Vi tyckte så synd om vårt hjärta som var helt utslagen. Så ner till Lund och akuten. Mest för att hon inte fick behålla något, dricka eller mat, men också för att de jobbiga blåsorna gjorde att hon hade riktigt ont. Sju timmar senare och lite vätskeersättning senare åkte vi hem och trodde kanske det var bättre. Men kräket kom och det tog luften ur oss. Men sen efter började det sakta bli bättre. Och idag, och hela dagen igår, har hon fått behålla mat och leker friskt igen.
Jag ar inte personlighetsstörningar och inte heller en diagnos av schizofreni utan bara en liten som under hennes första snart åtta månader varit riktigt mottaglig för mycket skit. Men vet ni. Trots allt småskit hon haft är hon så underbart glad och go. Det är svårt att förstå. En annan hade lagt sig ner och tyckt synd om sig själv. Antar att äpplet kan falla långt från trädet.
bland träd, barnskrik & blåbärstoppar
När man nu fått en smakupplevelse om hur skönt det är med fint väder, vår/sommarkvällar i solen och känslan av att vakna av att man får solen i ögonen är det lite mer deppigt dagar som denna. Regniga dagar. Jag längtar till sommaren och allt som komma ska. Jag och Tyra umgicks igår med massa fina mammor och deras fina barn på en filt i parken. Det var strålande solsken och jag längtar redan till nästa dag som liknar denna. Antar att jag får försöka ta vara på dagen idag trots att jag inte kan sitta på en filt i parken. Eller kan kan jag ju, men lika gött som igår lär det inte vara. Tror det blir lite planering av namngivningen/vigslen.
Tyra och fina fina storkusinen Astrid.
todays
Idag har vi myst i massor. I solen. Först hos pappa i kolonin sen ikväll med fina vänner på en filt omgiven av citadellet i Landskrona! Vår stad är allt fin den. Idag har dagen speglats av solens strålar. Fler av dessa dagar.
klänning sökes i storlek 74
Ni vet kanske att jag ska byta efternamn till Laurenius. Om inte så ska jag det veckan efter midsommar. Jag är nervös. Spänd. Förväntanfull. Och jäteglad! Men inom mig växer en liten panik upp. Min mamma och syster fick igår ta del av den när vi pratade klänning. Jag har smått panik. Jag som inte är bekväm vid att vara i centrum vill inte att gästera ska titta på mig. Och under denna dag tror jag det blir svårt att inte få en eller annan blick. Det gör att paniken växer. Även om jag bara kommer ha personer som jag håller varmt om hjärtat runt mig minskar inte denna känslan. Åh! Men, eftersom min syster är bäst i världen och grym på att sy fint kommer i alla fall min klänning vara perfekt. Och skulle ångesten växa mer så vet jag att jag kan be henne sy en liten potatispåsen jag kan dra över huvudet och gömma mig under. Såklart i sandborstad sidentyg, men ändå ett litet gömställe när paniken intar mitt psyke.
Vi ska under samma kväll ha namngivning för vår ögonsten. Och hon ska också få kläder. Syster har erbjudit sig att sy men jag vill ju inte att hon ska jobba ihjäl sig och kollar därför efetr fina klänningar till Tyra. Har tittat nåra på Zara och någon noa noa på Oii. Men jag vet inte. Har ni tips? Vet ni något gömställe med den perfeka klänningen för en blond tjej med runda kinder i storlek 74? Kan tillägga att klänningen med stor sanolikhet kommer att beröra marken och släpas över golvet inomhus då Tyra förhoppningsvis kommer krypa rundor under dagen/kvällen.
Ge mig dina tips tack.
högljud liten tjej
Idag kör vi för fullt. Vi kickstartade dagen med massa bus och lek, men nu börjar den då speedade-lilla-tjejen-som-kan-skrika/prata-högre-än-någon-annan-utan-att-säga-ett-enda-ord bli lite trött. Men jag gillar dessa morgnar. Tyra har ett leende på läpparna direkt när hon vaknar och, det mina vänner, gör vilken skit dag som helst till en bra.
Hon har under denna veckan sovit i sin säng från kväll till morgon utan att vakna och behöva napp, mat eller komma över till oss. Jag är glad. Och stolt!
Efter en morgon sovstund ska vi sen ta oss ut i det fina vädret. Kanske en sväng ner till stranden för att gunga eller hälsa på Eric. Eller en vända ut till pappa i koloin. Vi får se.
Hade behövt ordna lite till min planering. Men tror det får bli ett inlägg om det och funderingarna. Behöver din hjälp, så snälla hjälp mig.
