Den där Mary

Förstår er känsla. Det är vartannat inlägg där allt är bra och solen skiner, och vartannat om att det är sjukdom i hushållet Andersson/Laurenius. Men ledsen att stärka era tankar om min lätta personlighetsstörning men nu har det varit sjukdom igen. En tråkig jäkla sådan också. Efter vår underbara dag i solen, med kuisner och kompisar så började en tråkig vecka. Ja, Tyra fick i börja feber, sen började hon fontän-kräka. Och för att inte detta skulle vara nog fick hon blåsor i hela munnen. Vi tyckte så synd om vårt hjärta som var helt utslagen. Så ner till Lund och akuten. Mest för att hon inte fick behålla något, dricka eller mat, men också för att de jobbiga blåsorna gjorde att hon hade riktigt ont. Sju timmar senare och lite vätskeersättning senare åkte vi hem och trodde kanske det var bättre. Men kräket kom och det tog luften ur oss. Men sen efter började det sakta bli bättre. Och idag, och hela dagen igår, har hon fått behålla mat och leker friskt igen.

 

Jag ar inte personlighetsstörningar och inte heller en diagnos av schizofreni utan bara en liten som under hennes första snart åtta månader varit riktigt mottaglig för mycket skit. Men vet ni. Trots allt småskit hon haft är hon så underbart glad och go. Det är svårt att förstå. En annan hade lagt sig ner och tyckt synd om sig själv. Antar att äpplet kan falla långt från trädet.