ups and downs
Det är lite konstigt vilka toppar och dalar man kan ha. Vi har fått en av världens mest tåliga barn, ett snällt och glatt barn trots en lång tid med 'sjukdom'. Ja, där finns de som har det värre men nu ser vi till vår dotters tillstånd. Vi har, som ni vet nu, kämpat med envisa hostattacker, slem, feber, rosslande lungor och en jäkla förkylning nu sen i början av december. Ska vi vara ärliga så har hon varit mer eller mindre sjuk sen hon slog upp sina fina blå ögon tidigt i höstas.
Just nu känns detta så himla tråkigt och jag vill bara checka in på sjukan och stanna tills hon är helt frisk, oavsett om det tar en dag eller sju år. För efter de senaste nätterna har jag tappat tron på mig själv och min förmåga att hantera detta långdragna skit. På dagarna är hon så go och glad och kämpar verkligen på. Men på nätterna känns hon så liten och allt är tuffare för henne.
Råd, tips? Inatt ska jag försöka sitta upp med henne, för det hjälper inte med bara kuddar i hennes eller vår säng. Fler tips är mycket välkomna!
Bjuder på ett glatt foto på min glada tjej.
Fast vårdcentralen sagt att det inte är något fel på Maggie har jag ändå kört ner till Lund och varenda gång har det visat sig vara någon slags infektion. Ge dig inte!! Något måste det ju varasom inte stämmer. Förstår din frustration och en natt kan verkligen kännas som sju svåra år. Styrkekramar till er!!
Vet inte riktigt hur jag hittade hit, men ville bara lägga en kommentar om er otroligt söta tjej! Helt bedårande är hon! :)
