Efter helgen kan vara efter vilken helg som helst. Det gick lite längre än vad som var tänkt men tiden har bara sprungit iväg sen vi kom hem. Men tänkte ta er tillbaka två veckor och tre dagar för en kort stund. Jag har sagt att jag inte skulle skriva någon förlossnings berättelse och det håller jag fast vid. Fast att jag egenltigen tycker min "historia" bör berättas eftersom man ofta bara hör om de som haft det förjäkligt under graviditeten och förlossningen. Men något utförligt berättande blir det inte, istället blir det någon kortare historia om hur det faktiskt kan gå till när två blir tre.

Under lördagen hade jag en härlig dag. Jag åkte med Eric och resten av BBK till Åstorp för att se killarna ta tre poäng och vara ett steg närmare division tre. Jag mådde hur bra som helst och kände inte att något var på gång. Jag fick frågan om jag trodde det va nära men svarade då att jag trodde jag skulle gå över tiden så från denna lördag räknade jag med att jag hade tre till fyra veckor kvar. Men ack så fel jag hade.

Risotto blev sista måltiden, men det visste vi inte då. Eric åkte iväg till Marcus för lite öl och killsnack och jag la mig rak lång i soffan och somnade till en film. Detta innan jag vaknade av en duns mot fönsterrutan vid altandörren. Där stod en salongsberusad kille och en gravid förstående flickvän. Jag hälsade glatt men något nyvaket på Frida och Mattias. Jag som inte hade mer än trosor och en stor t-shirt ville inte va dum utan jag bjöd in dom och svepte om mig en filt. Där satt vi och pratade medan Eric fick sig några samtal och sånger av vår ena gäst. Han tyckte nog det va lagom roligt och förstod inte riktigt vad som hände. Och plötsligt förstod jag inte riktigt va som hände. Kissade jag nyss på mig? Res dig inte upp, va tyst och säg inget, le och va glad snurrade ungefär runt i mitt huvud. Jag fick ut mina gäster utan att säga ett knyst och insåg att vattnet faktiskt hade gått. Så det fick bli ett samtal till till Eric. Jag tror vattnet har gått, sa jag i helt lugn röst och i den sekund hoppade han på cykeln och cyklade fortare än någonsin innan hem. Han kom hem svettig med andan i halsen. Gulligare än någonsin innan och lätt stirrig. Men jag lugnade honom med att det antagligen inte va något på gång utan att vattnet kan gå innan ändå. Men så fel jag hade. Strax där efter började allt och vi började i lugn och ro packa ihop allt vi kunde tänkas behövas om vi skulle behöva åka in efter natten. Jag tror inte jag ens tänkte på att vi kanske skulle vara tre innan söndagen var slut. Eller fyra för att räkna med Pelé.

Natten gick och värkarna kom och gick. När klockan blev sju insåg vi att vi nog fick åka in och vi ringde därför min kära far och han förberedde sig att köra in oss. Han hämtade oss och vi hann nästan ut på motorvägen, men bara nästan. Istället fick vi köra in till sidan för att, ja inte föda, utan blåsa och visa körkort för polisen. Pappa försökte förklara att hans dotter satt i baksätet och skulle in för att föda på BB. Han fick som svar att detta gick snabbt, och polisen ljög inte, det gick snabbt. Så ut på motorvägen och in på BB. Timmarna på Lunds sjukhus gick fort och elva minuter över fyra blev jag och Eric föräldrar till en helt perfekt liten flicka som efter många om och men fick namnet Tyra.

Sen söndagen den 16 september har vi hunnit med massa. Mest av allt har vi spenderat många timmar att bara ligga och titta på henne. Men det har också blivit släktkalas, namngivning, fotbollsmatcher, middagsbjudning med fina vänner och häng med underbara människor.

Jag njuter av alla stunder som jag just nu upplever, även när jag vaknar mitt i natten. Jag önskar alla människor samma underbara känsla som just nu finns och växer inuti mig, till denna lilla, lilla flicka och hennes pappa som gjort mig till den lyckligaste i hela världen. Jag älskar er så. Och när jag ser min familj och mina fina vänner med Tyra har jag svårt att hålla tårarna tillbaka. Ja, jag är just nu mer känslig än jag var innan, men sanningen är faktiskt den att det är det finaste som finns. Och hon är den finaste som finns, och hon är bara vår.

Förlossning gör ont, fruktansvärt ont. Men jag hade kunnat göra det sju dagar i veckan om jag skulle behöva. Allt för att få uppleva det jag upplever nu

Vi är framme sedan ett tag och för er som vill hälsa på är vi just nu på hotellrummet. Hotellet är mycket fint och himla mysigt. Hela resan gick mycket smidigt och jag tror jag sov åttio procent av tiden hit. Eric har sen vi kom till ön hunnit med ett dopp i poolen medan jag packade upp lite saker till en ljuvlig thailändsk stämma från tvn. Vi ska strax bege oss ner till stranden för att leta upp något mysigt ställe med mat och dryck där vi kan spendera kvällen.

Imorgon visar väderprognosen 33 grader sol.. och jag klagar inte alls!

Resan är nu igång och vi är i skrivande stund i Turkiet. Ska sträcka på benen här innan det är dags att sätta sig på flyget mot Bangkok. Har egentligen inget att skriva, utan ville bara försäkra mamma och pappa att jag mår bra. Dom har en  tendens av att vara förjävla bra föräldrar och oroa sig när man befinner sig utanför lägenhetens väggar! ♥

Blir att sova på planet, vilket jag redan gjort hela vägen hit! Men, jag gillar sömn! Taxi vidare till ön när vi når Thailändskmark för att sedan njuta i två veckor.

Tack ni fina som hjälper till med lägenhetens herre, Pelé, och vår lägenhet!

Helsjukt att det är mindre än månaden kvar tills jag åker till Thailand med min bättre hälft. Om en månad ligger jag och njuter tillsammans med honom på en strand ett stenkast från Thailändska bukten. Jag ska njuta, äta gott, handla lite, bada massor, sola en del, uppleva mycket meroch njuta, njuta & njuta.

Inte bara för detta utan för invånarna i landet håller jag tummarna hårt att allt i Thailand/Bangkok snart ska ordna upp sig.

När vi igårkväll satt hemma hos Lian, kollade film och pratade massa skit, fick jag en av mina aha-upplevelser. Ni vet när allt bara stämmer. Mina fina underbara goa vänner gjorde så att upplevelsen handlade om förståelse och vänskap. Vi är alla ganska olika men ändå så perfekt lika. Med olika stadie i livet har vi olika fokus och prioriteringar, men ändå kunde inget varit mer perfekt. Djupt, jag vet. Men ibland blir det så! Oavsett vad är jag otroligt glad för mina vänner och var och en av dom har en perfekt plats hos mig och jag kunde inte fungerat utan dom!

Tror att grunden till tanken var en blandning av den mysiga kvällen igår tillsammans med fina vänner men också klargörandet under dagen av att trångsynthet  hos människor kan stå ivägen för andras lycka. Det sistnämnde handlade dock inte om vänskap, utan något annat som i många fall sägs ska vara ett ännu starkare band. Med tanken i detta är jag ännu mer tacksam för förståelse, acceptans, kärlek och klokhet hos vänner, familj & släkt. Ni är så bra! ♥

Resan som bokades igår var till ljuvliga Thailand. Så i december åker jag med min roomie till underbara Thailand. Vart i landet det blir är ännu inte bestämt. Jag längtar redan. ♥

Två människor sitter på en resturang nere vid havet. Den ena beställer in en öl och en efterrätt medans den andra bestället vin tillsammans med en förrätt. Så fel men ändå så rätt! Inatt somnar jag gott ochvaknar upp som en prinsessa i vänstra delen på en och sextio sängen.

Jag la upp några olika kategorier, ska se om det fungerar efter jag pillat lite med inställningarna. Tog bort detta för ett tag sen så måste få rätt på det igen. Koder hit och dit vet ni.

Har förresten en ny header som blev utskrattad i morse av en nära vän. Därav läggs detta inlägg till i kategorin stunder vi minns.

Sydafrika,  sommaren 2010.

Fotbollskvällen fick mig att tänka tillbaka till sommaren. Jag önskar så att jag till sommar skulle åka tillbaka. Herrejäklar vilken resa. Fantastiskt hur ens minnen kan göra att man lever sig tillbaka, inte sant?

Heja Sydafrika, Heja United!

Andra dagen i staden och jag trivs som fisken i vattnet! Igår kom vi hit, var ute och at och hade en mysig kvall i en harlig stad. Idag har det varit fullspackat fran morgon till kvall! Blev tidig frukost & efter det begav vi oss till Camp Nou. Massa timmar dar sen vidare till Olympiastadion. Ja, det marks va vi gillar! Imorgon blir vi kulturella och ska da ocka se massor. Har vark i fotterna men efter yatzy och nagra glad vi blev det genast battre. Nu beger vi oss ut pa stan for middag och hang!

Harliga Barca!

Återblickar till sommarens höjdpunkt. Det är svårt att sätta ord på känslan, även nu efter tre månder hemma. Jag önskar jag skulle tillbaka nu snart. Det blir tyärr inte så. Vi får leva på minnena från sommarens bästa upplevelse. Ja, mitt livs resa helt enkelt! WE WILL ALWAYS HAVE AFRICA, BABY!

Tack mamma, pappa och Eric för en underbar dag. Louisiana och Köpenhamn strosandet var helmysigt! Vilken underbar söndag jag haft! ♥