att fira kärleken
I lördags firade vi i familjen min underbara och så duktiga syster som blivit ett år äldre. Ibland när vi är samlade kan andra som kommer utifrån uppleva det som stimmigt och få en lätt kaotisk känsla av livet och rörelsen. Detta älskar jag. Det gör att man upplever tystnaden efter som ännu skönare. Och nu är det bara två 'stora' tjejer och en halvstor kille som leker. Om ett år är dom två till. Ja, när Tyra och Bosse växt till sig lät det bli ännu värre. Jag längtar!
Till sommarens alla galaj och tillställningar kommer det vara ännu mer. Men det är så det ska vara. På Tyras namngivning med extra nummer, vars inbjudningskort kanske är på väg till en brevlåda nära dig, kommer det förhoppningsvis hållas låda, av såväl stora som små. Som sagt, längtan är stor! ♥
sjusovare och morgonpigga
Att vara morgonpigg i morgonpigg i vårt hem betyder att man går upp någongång mellan åtta och nio. Sjusovare sover fortfarande. Eric och Tyra ligger inne i sängen och sover i kapp. I det avseendet är hon verkligen sin fars dotter.
Idag väntar Tyras första barnkalas. Kusinen Märta har fyllt år och lillebror Arvid blir ett nästa fredag. Tyra ska hänga med de stora tjejer och killarna. Och från ett firande till et annat. Ikväll blir det nittoårs kalas för Erics farfar. Inte illa det inte. Så, antar att dagen går i kalasets tecken.
last week with my ♥
Vi inleder sista lediga veckan tillsammans för denna julen. Eric börjar jobba igen om en vecka, vilket känns tråkigt nu när vi varit hemma alla tre i fyra veckor. Men!
Idag har vi spenderat dagen på väla/Ikea för lite inköp. Tänkas, värmeljus stod som alltid med på listan.
you rock my friends
Jag och Tyra hade en dag runt om hela Skåne igår. Nina hämtade upp oss och vi åkte till Hässleholm för daminnebandy. Efter en tråkig förlust styrde vi bilen mot söder och Malmö. Där blev det mer innebandy innan kvällen började på riktigt. Snälla Tyra trivdes i sina hörselskydd trots att de tryckte till öronen ordentligt.
Nina och Tom hade styrt upp middag och det var perfekt från början till slut. Ja, underbart gott och perfekt sällskap. Det får vi göra om. Snart!
obeskrivlig kärlek
underbara höstkväll
hästtjej
mys i Malmö
Har haft en mysig dag tillsammans med Nina i Malmö. Har hamnat hemma hos Nina och Tom där vi just nu lagar mat!
Stannar här i kväll och njuter av mina underbara vänner och familj.
It's a girl
I söndags kom vår ögonsten till världen! Jag och Eric kunde inte varit lyckligare. Så uppdatering kommer efter helgen! Just nu har vi fullt upp med att bara titta på henne hela dagarna! ♥
from me to you
För drygt nio månader sen bestämde jag mig för att jag inte skulle använda bloggen för att skriva ut om massa "gravid tjat" och "allt är en dans på rosor för jag väntar barn" ord. Det har väl gått sådär med allt deta. Tycker inte jag tjatat för mycket om min lagom tjocka mage, med några undantags inlägg. Hur som helst tror jag att jag var mycket naiv i hur jag tänkte då. Det är konstigt men magens välbefinnande och tankar kring framtiden är, inte allt, men mycket av det som snurrar runt i mitt huvud. Detta är inte för att allt annat betyder mindre än innan, men bara det att detta betyder så otrololigt mycket och är en så enormt stor skillnad från något man innan upplevt.
Ibland kan jag komma på mig själv sitta i andra tankar än vad samtalet handlar om eller att jag ibland glömt att fråga mina underbart fina människor runt omkring mig hur det är med dom, hur det varit på jobb eller vad som hände i helgen efter vi pratat sist. Detta har gett mig dåligt samvete många gånger och jag ber så mycket om ursäkt om någon tror att jag bryr mig mindre eller inte bryr mig alls. Det är så fel! Ni betyder mer än någonting annat och det är mycket på grund av er som jag/vi är redo att bli en till. Med er runt om kring sig som ett skyddsnät och med det ni ger vet jag att vår lagom tjocka bebis får det bästa välden har att komma med. Nu blev det mycket känsligt-tjaffs, men sanningen är just den; ni är oersättliga!
Även om de senaste nio månaderna varit just lite av en dans på rosor känns det som om jag blir mer och mer oroligt för allt ju närmre den första oktober vi kommer. Jag oroar mig inte för självla smärtan som jag kommer uppleva. Det är något av det jag längtar mest efter eftersom detta är början till slutet (..som leder till den riktiga början) Men det jag oroar mig över nu är allt efter; hur gör jag när jag kommer hem, vad gör jag om om lillen blir otröstlig, hur vet jag vad hon/han vill, hur skyddar jag henne/honom mot allt farligt, hur lär jag henne/honom sova själv när jag själv låser in mig med katten och en kniv när jag är själv hemma, hur vet jag att hon/han är lycklig och trygg med mera , med mera.
Till dig. Du är så efterlängtad. Det kliar i fingrar, tår och hårbotten när jag tänker på att vi snart ska få träffa just dig. Jag lovar att jag ska göra allt jag kan för att bli den bästa mamman du kan få. Du får gärna komma ut när som, när du är redo för en lite större värld än den du just nu upplever inuti min mage. Vi längtar så efter dig! ♥
hemmadag
Idag är en sådan hemmadag där jag försöker få undan lite saker som måste göras. Tvättar, plockar undan och försöker packa väskan med nödvändigheter till när det är dags. Pele gör det svårt! Även om han i min vardag är en nödvändighet tror jag set blir svårt att smuggla in honom på sjukhuset.
tjuvkik i vårt nya rum
ännu en favorit
Namngivning för finaste Arvid. Fasters underbara prins!
love without words.
fredagsmys
