Den där Mary

Om någon hade frågat mig om jag har lokalsinne hade jag nog svarat ja. Men hade ja varit Pinocchio hade min näsa växt och petat han där uppe i gumpen. För några veckor sen gick jag vilse i Billeberga och idag var det Kävlinges tur. Jag och Zuttan hade besämt att jag skulle komma dit för att ha en trevlig åktur i "turk" bilen hem till Landskrona. Men närjag hoppade av tåget på stationen stod jag som ett stort frågetecken. Jag satt mig lungt och skönt på en kall bänk och åt min äpple medans jag funderade ut en lösning. Efter drygt  tio minuter och ett äpple senare tog jag mitt förnuft till fråga och tog då en livlina och ringde en vän som skulle guida mig till Lernia i stooorstaden. Jag kom till, ja, ingenstans utan möttes av en fet kulle och massa småhus. Kom nästan ut på motervägen innan jag såg ljuset.. En preemmack lyste upp cirka tvåhundra meter framför mig och jag började halvspringa för att inte bli tagen av någon arg villaägare vars rabatt jag trampat ner. En sak var dock bra med denna tur, en god latte medan jag väntade på Zuttan..

Person 1: Jag mår skit..
Person 2: Men tänk inte  på det!
Person 1: Men om du har ränneskit, hur lätt är det då att inte tänka på det?

---