There's no I in team..
Mitt hjärta är brustet i miljoner delar. Känner mig inte som mig själv. För i morse lämnade jag min lilla älskling till vetrinären för att ta bort sin "manlighet" ! Tyckte så synd om honon när han satt i den pytte lilla buren och jamade. Men tänkte hela tiden: Det kommer gå bra, han har det bra ! I alla fall lämnade jag honom där och åkte iväg för att handla lite frukost. Jag upprepade det typ miljoner gånger i huvudet. Väl hemma vid frukostbordet tyckte min kära bror och far att Pelés smärta var saken att prata om. " Dom har ingen smärtlindring så dom står bakom dörren när han går in och smäller till honom" & "Äh dom tar bara ngt och krossar dom med sen är det klart".. Tack min kära familj för dom värmande orden, vilka människor det finns.. :)
Förresten: 10 % bana & 90% privat, ungefär i alla fall.. Det är nu man behöver vännerna.
.. oavsett person..
Kommentarer
Postat av: ...
om där nu är så mycket som 90 % privat och 10 % bana kanske man ska be tränaren om lite "space"... då kanske vännerna kan hjälpa bättre... oavsett person... alla är lika i laget...
Trackback
