När är det okej att resa sig?
Imorse när jag kommer till stationen och tänker att "idag ska jag nog ta mjölja tåget eftersom där får man alltid sittplats när man hoppar på i Landskrona" ser jag en jäkla massa människor på parongen mot Malmö. Jag tar reda på att tåget innan det jag skulle ta var inställt och det som skulle komma är fem minuter försent. Snyggt och prydligt ställer jag mig på parongen, läser min metro och väntar ivrigt på tåger. "Jaha" tänkte jag. " I dag blir det stå plats i alla fall till Lund." När tåget rullar in hamnar jag plötsligt i ett dilemma. En del av mig säger: Förhelvete Maria, hoppa på första bästa tåg annars kommer du frya ihjäl. Men en annan del av mig säger att jag får säkert sittplats på nästa tåg.. Men om jag chansar kanske det också är försenat och då kommer jag få stå och vänta på stationer på tok för länge. Så jag tar första alternativet och hoppar på mjölka tåget. Jag försöker snyggt tränga mig lite i det så kallade kö systemet som på något plan finns hos oss som väntar på att få komma in i värmen. Men det sket sig, och rejält därtill. Jag hamnar typ sist i kön och blir stående som en fån vid dörrarna. På stoppet i Häljarp hoppar människor på och när vi kommer till Kävlige var det som att alla dom hundra människorna som bor där skulle med just detta tåget. Det bara strömmar in människor och jag börjar då gå mot ljuset i tunneln. Sista människan in är en liten typ, två tollar hög men med inställning för fyra. Hon puttar bort mig från bästa platsen och jag hamnar plötsligt inne i ringen utan handtag att hålla i. Jag svor högt inombords och hoppades att typen skulle av i Lund. När vi började närma oss Lund spanar jag in en gubbe som skall av och jag gör mig beredd att knycka platsen. YES, jag klarar det och samtidigt som folk väller ut väller lika många människor in. Jag njuter dock av min plats och känner mig ganska nöjd.. Men plötsligt hamnar en kvinna framför mig och jag får mitt andra dilemma för dagen, och klockan hade inte ens blivit åtta. Ska jag erbjuda mitt sköna mjuka tågsäte till en kvinna som enegtligen inte förtjänar det eftersom hon inte slåtts med en två tollar hög människa från Kävlinge. Kvinnan var också lite svår att avläsa, eftersom hon såg förmodligen äldre ut än hon var och då känns det dumt att säga: Heej, du kan få sita här eftersom jag förutsätter att du är gammal och har dåliga leder. hade det visat sig att hon bara varit i 40-års åldern hade jag väl fått en box i magen och en spydig kommentar. Så jag beslutade mig att vara nöjd med min plats samtligt som jag såg tantan åka fram och tillbaka i ringen likt bollen i bolla-gris. Men finns det någon ålder där det är passande att ge sätet till andra? Mitt råd är att folk som är över "åldern-där-man-bör-lämna-sätet-för-en" bär en liten namn skylt som tyder på detta, annars kommer jag väl ha dåligt samvete nästa gång det händer med..
Kommentarer
Trackback
