YOU'RE PERFECT BECAUSE YOU'RE NOT
Igår låg jag och slötittade på datorn, lyssnade på gamla goda pojkband genom stora hörlurar i soffan för att inte störa min sambo som för ovanlighetens skull satt bredvid och kollade, trumvirrvel, fotboll. Jag blir lite halvkär och frälst och får tillbaka samma känslor som jag hade för över tio år sen när jag lyssnade på denna musik dagligen. Detta uttryckte jag genom att sjunga med i mina forna idolers sjönsång. Min käraste frågar efter ett tag snällt om "inte låtarna snart är slut". Jag ignorerar honom ordentligt och fortsätter sjunga. Efter ett tag lyfter jag på högra luren och förklarar i fina ord hur bra musiken är som strömmar genom hörlurarna. Jag får då som kommentar:
" Ja det är det inte i mina öron. Ja, jag är ledsen men jag tänker verkligen inte ens linda in det. Det låter förjävligt från dig! "
Bara för sången inte står på mitt CV kommer jsg fortsätta sjunga, högt! I alla fall när jag är själv (..såhär efter gårdagens sågning vid midjan)
