Den där Mary

Det har gått en tid sen sist, och jag ber om ursäkt till alla er tusentals som legat sömnlösa nätter efter nätter. Jag står er i evig skuld. Men sanningen är den att jag inte hittat motivation att sätta mig ner och skriva. Jag anser att det ska komma naturlig och spontant, annars kan det kvitta. Min blogg ska läsas av de som vill och jag försöker inte krydda till det med något som jag inte står för bara för att få läsare eller något sånt. Jag vill att bloggen ska vara personlig i den mån som jag tycker fungerar, en plats där ni kan följa mig och min vardag varje dag och en sida jag kan gå tillbaka till om tio år och minnas massa roligheter.

 

Sen Tyra, ni vet vår underbara lilla varelse, kom in i vårt liv så känns det som att det enda jag skriver om är; idag ska vi på ditt eller idag var det datt. Jag tröttnade på mig själv för jag trodde jag ville skriva om något annat egentligen. Det resulterade i frånvaro från bloggen. För det är ju så att jag vill ju skriva om att Tyra är stelare än en pinne, att hon börjat på bebissim, börjar få en tand och gnäller mer än vi är vana vid, hon tycker om att träffa mina och Erics kompisar och att hon träffat många nya egna kompisar på massa olika plaser. Det är det som intresserar mig mest just nu, det är mitt liv.  

 

Så, från och med nu så ser jag bloggen på nytt född. Med mitt liv. Mitt mammaliv, mina vänner, min familj, mina funderingar, mina hobbis, min Eric, mina vill ha & måsten och framförallt min Tyra.